Om smink, fina kläder och ett fantastiskt barn

Min dotter står i dörröppningen till toaletten när jag lägger på maskara för en gångs skull och säger "Mamma ska du på fest eller"? Hon är så ovan att se mig sminka mig så hon blir förvånad. Och det ger mig en enorm tillfredsställelse. Mitt mål är att bry mig så lite om mitt utseende som möjligt, särskilt inför min dotter. Jag sminkar mig aldrig till vardags, pratar aldrig om utseende, om att vara fin och snygg och vi äger ingen våg. Men kläder älskar jag. Min och hennes, och sonens, garderober är överfulla. Jag gillar intressanta stilar som uttrycker mer än bara "vara snygg". Kläder är mer en konstform för mig. Mindre nu än förr, men ja, jag gillar särskilt att klä mig fin när jag ska på fest. Inte fin som i korta urringade klänningar, utan mer fin som i stylish. Och min lilla tjej ser alltid så förvånad ut när jag gör det. "Va fin du är, mamma", brukar hon säga. Och jag säger till henne att hon är snäll som säger så och att jag gillar att göra mig "fin" när jag ska på fest. Men annars är det inte så noga. Sen säger hon, du är alltid fin, mamma. Och jag svarar, du är en fantastisk person min lilla flicka, jag är så glad att jag har dig i mitt liv. Själv är hon en mästare på att klä sig som en liten clown och det är så härligt att se hur hon totalt skiter i om det inte matchar. Hon går på sin egen linje lixom. Hennes far tycker inte om hennes experimentlusta och säger alltid till mig i hemlighet att jag borde sluta köpa knasiga kläder till henne. Och jag brukar skratta och säga att det tänker jag aldrig sluta göra. När ska hon få leva ut sin kreativitet om inte nu? Hon kommer att få sin beskärda del av strömlinjeformning hon också.

Nu har vi ändå turen att ha äldre förebilder i vårt hem som gillar det här med punk och gröna hår, och jag ser ju hellre att min lilla unge kommer hem med grönt hår och nitbälten än rumpkorta shors och magtröja, när det beger sig, men man kan ju inte tvinga dem heller. Det bästa jag kan göra är att jobba hårt för att inte anpassa mig till mannens bild av hur en kvinna ska vara och se ut, för att inspirera och befästa i min dotter att alla duger precis som de är.

Hon är stark min lilla tjej och jag är så glad över att just hon rullade ur min livmoder och kom in i mitt liv. Denna fantastiska lilla varelse som är smartare än alla killar i hennes klass och som faktiskt skiter blanka fan i vad andra säger och gör. Än så länge. Jag hoppas hoppas hoppas att jag har sått starka frön i henne att alltid gå sin egen väg och alltid göra motstånd.
"När jag inte orkar med alla bråk och inte orkar leka så brukar jag säga att jag vill vara ifred och så går jag iväg för mig själv. Det är så skönt mamma. Jag orkar inte med alla bråk som tjejerna alltid har och killarna är så sjukt tråkiga. Jag orkar faktiskt inte alltid leka med alla och alla vill alltid leka med mig. Jag trivs bra själv". Modigt, vackert och ärligt. Ibland leker hon med en specifik pojke i klassen och det gör hon för att han "inte gillar att vara med killarna, han vill inte leka krig och spela fotboll, och det gör inte jag heller och han tjafsar inte som dom andra, så vi har jättekul tillsammans" säger hon. "Och dom andra barnen retar oss för att vi är ihop, men jag bryr mig inte". "Härom dagen var det en kille och en tjej från parallellklassen som retades och frågade om vi var ihop, men då svarade jag, -ni två då, ni hänger ju alltid tillsammans, är ni ihop eller?" BRA min unge. Bra sagt.