Min patriarkala dans, one night stands och kvinnors så kallade sexuella frihet

I många år fanns det nån slags banal och ytlig tanke hos mig att jag trivdes bäst med killar. Jag sa det då och då. Men inte för att jag egentligen gjorde det, utan mer för att framstå som cool. I själva verket har jag alltid mer eller mindre ogillat killars sällskap. När killar fanns med fanns det alltid en typ av intrig, en friktion, en obalans. Trots att jag umgåtts med mycket killar i min ungdom så fanns den äkta tryggheten alltid med andra tjejer/kvinnor. Med kvinnor känner jag mig alltid lugn. Säker. Avslappnad. Med män/killar alltid på tå, alltid underlägsen, alltid osäker. Fortfarande är det så. När jag var yngre dansade jag verkligen den patriarkala dansen. Från morgon till kväll. Men jag visste alltid nånstans därinne att det inte var en dans jag uppskattade. När min första pojkvän svek mig och gjorde mig till en blöt pöl av ingenting, gång på gång, bestämde jag mig att en dag ska jag bli den här kvinnan som trampar på män. Den här som alla män vill ha men som ingen man kan få. Detta kanske inte riktigt uppfyllts, då jag trots allt har släppt in män i mitt liv och varit/är kär, men det har definitivt inneburit att jag dels har haft få förhållanden och de förhållanden jag haft har valts med med omsorg. JAG har valt dem. Jag har aldrig gillat one night stands. Har nog aldrig haft ett regelrätt sådan heller. För jag tycker att män generellt är äckliga. Ett tecken på att jag är "kär" är att jag inte finner människan jag är "kär" i äcklig. Och det är få som har passerat det nålsögat kan jag säga. Jag har utvecklat en väldigt känslig sensor, kanske pga de erfarenheter jag bär på från min barndom. Men jag kan äcklas av minsta lilla skitsak. Jag är inte intresserad av att "ha en kille", jag är mer intresserad av att omge mig med människor som är intressanta och ger mig nåt. Och som inte är äckliga. När jag var singel under ett par år så tyckte några av mina väninnor att jag borde gamea runt. Utforska marknaden. Ta hem vem fan som helst, bara testa. Jag var lite avundsjuk på dessa brudar som levde ut "sin sexualitet" på det sätt som förväntades av singelkvinnor i sina allra bästa år. Jag kände att jag inte var singel på riktigt lixom. För jag låg inte med ett enda krogragg, jag dejtade inte en enda okänd man. Jag sådde inte min havre. För det föll mig inte i smaken. Så kul är inte heterosex att jag är villig att ha det med en random full gubbe jag inte känner eller känner för bara för att man SKA det. Det heter att kvinnor har friheten att leva ut sin sexualitet idag. Jag kallar detta påstående för BULLSHIT och ser snarare beskriva det som kvinnors rätt att "fritt" fortsätta bejaka den manliga sexualiteten. För hur najs är det inte för alla översexuella, porrskadade män att kvinnor idag uppmuntras att ta för sig av heterosex? De UPPMUNTRAS att ligga runt. De uppmuntras att "ta för sig" och i många fall kan detta försigtagandet leda till övergrepp, vilket till männens stora förtjusning ofta går obemärkt förbi i samhället. Kvinnor uppmuntras att släppa in män, men blir klandrade om de släpper in fel man. Kvinnor uppmuntras att vara sexuellt aktiva (med män) men om en kvinna blir våldtagen ifrågasätts hennes sexualitet och hennes utlevelse. Det vet man ju att kvinnor som knullar runt gör det frivilligt även när de inte gör det frivilligt. Kvinnor som tar för sig av män och råkar välja fel, får frågan om VARFÖR hon nu var så dum att hon följde med en okänd man hem... Och de som ifrågasätter den här normen blir klassade som moralister och sexfientliga frigida, rent av bakåtsträvande religiösa.

Att bli påsatt av ett äckel från krogen ser inte jag som utlevande av MIN sexualitet. Det är för mig en bekräftelse av mannens sexualitet på en socialt accepterad köttmarknad där jag frivilligt och med hela samhällets hejjarop erbjuder min kropp under parollen "frihet".