söndag 29 mars 2015

Det ringde en försäljare en gång...

En dag ringer telefonen. Jag svarar. En kvinna i andra ändan, på bruten engelska, som påstår att de gör en undersökning om skandinaviska kvinnors hudvårdsvanor. Hon vill ställa några frågor. Låt gå. Hon börjar fråga om min hudvårdsrutin. Jag säger att jag inte har någon. Hon, i falsett, va? Men du måste väl använda nån hudvårdsprodukt? Nej, säger jag. Hon, ännu mer falsett, va? Inte ens hudkräm? Nja, ibland, oftast under vintern när huden blir sådär torr. Hon, ifrågasättande, du kan inte mena allvar att du inte tar hand om din hur? Alla kvinnor måste ta hand om sin hud! Jag börjar bli irriterad. Nej det måste vi inte. Och jag vill inte vara med i den här undersökningen längre! Men men jag har ett par frågor till.. Nej! Jag vill inte vara med. Tack för mig. Klick.

Eh. Ja. Vad säger man lixom?

Så här i efterhand känner jag att jag borde fortsatt att prata med henne, ifrågasätta lite till, berätta för henne att jag som "skandinavisk" kvinna har ingen behållning i att "ta hand om min hud" och att alla kvinnor inte alls behöver göra det. Varför ska vi göra det? Kanske frågat om hon inte ska ställa lite frågor till min skandinaviska man om hans hudvårdsrutin? Hade ju varit sjukt kul att höra reaktionerna. Jag tror hon hade tappat rösten av all falsett hon gick upp i...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.