Då sitter hon hemma och spottar ur sig text efter text på sin nya hemliga blogg. Jag är alltså sjuk. Hemma från jobbet tredje dagen. Sitter i min soffa och smuttar på en fet kopp kaffe ur min fina taika-mugg. Kaffet är bryggt i en Moccamaster som enligt mig gör det absolut godaste kaffet. Min sambo jobbar hemma, lagar lunch, hämtar vår son från förskolan. Den andra lilla har åkt till sin far. Sambons kids är hemma hos deras mor. Tystnaden är så kompakt, så befriande. Jag älskar den. Den här vardagstystnaden, som bara kan uppstå när man är hemma en tid man egentligen inte ska vara hemma. Jag är sådär lagom sjuk. Ni vet när man är ynkligt snorig och hostig men på bättringsvägen. Man mår bra men har den här härliga djupa hesa rösten och dom här fantastiska snorlobborna i näsan som inte går att svälja för de är så sega. Så det hörs alltså att jag är sjuk, jag är inte sjuk på låssas. Man sitter här i sina mjukiskläder, klassiskt ful enligt manlig definition. I sin trasiga kofta som man borde ha slängt för länge sen men inte kunnat, för den är så skön och används jämt. Och mannen som ska iväg ut med en vän ikväll för man gav honom idén för en vecka sen, att han borde gå ut och träffa folk. Själv har man en helkväll med sig själv att se fram emot. Eller själv och själv, en liten son också förstås, men han är bara gosig. Han lägger sig vid 8-tiden så kvällen är typ ens egen.
Så vad ska jag göra med denna ensamtid tro? Kanske kolla senaste avsnitten av Girls? Läsa mer bloggar, skriva fler inlägg? Kanske kolla på porr och masturbera? HAHA. Porr. Om det vore så väl. Masturbera är iofs ingen omöjlighet. Nåväl. Jag vill förtydliga detta med kommentarerna. Jag kanske låter lite tuff och hård i min beskrivning, men alltså på riktigt. Jag har haft så många bloggar och jag har haft så många diskussioner på nätet och jag fixar inte det hat som ofta frodas här. Jag vill inte få hjärtklappning varje gång jag ska logga in på min blogg för att det kanske kan finnas kommentarer som gör mig illa. Jag är väldigt känslig för sånt. Jag får ont i magen och tappar all lust till allt. Jag förlorar också på det såklart. Det blir svårare för fina människor att kommentera, såklart. Men jag får ta det. Jag är inte tillräckligt luttrad helt enkelt.
Så. Jag är alltså sjuk. Tyck synd om mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.