Jag, det begärda sexobjektet

Att vara ett objekt är en intressant upplevelse. Ibland händer det att en kanske iklär sig kvinnligheten på så sätt att en tar på sig kläder och smink som gör att en blir sexig i mäns ögon. Det hände mig en gång (eller flera gånger, men denna gång var så markant på nåt sätt), att jag valde att klä mig så som min manliga partner verkligen begärde. Jag tog på mig rumpkorta shorts, topp och höga klackar. Tillsammans med sotiga rose-suddiga (småkåta enl. hans definition) ögon blev jag alltså urtypen för det manligt begärda sexobjektet. Detta ansågs vara eftersträvansvärt, att bli betraktad av män, och enligt mannen ifråga nåt som jag borde uppskatta som kvinna, alltså att bli tittad på, och uppskattad av andra män. Han gillade att andra män tittade på mig, för det fick honom att känna sig bra, som var den som, så att säga "hade" mig. Det här var en väldigt intressant upplevelse och en väldigt intressant reflektion av honom. Jag gjorde detta av ren nyfikenhet, ett fullt medvetet val från min sida, både för att tillfredsställa ett behov hos min nära och för att själv få känna hur det känns, bilda mig en uppfattning så att säga.

Vi gick alltså ut på stan (utomlands måste sägas). Han stilig som få och jag, sexobjektet. Redan när jag tog det första stapplande steget ut på kullerstenen med mina klackar och bara nyrakade långa ben kände jag mig som ett djur. Ett djur i bur, på zoo. Jag såg hur folk glodde på mig. (Och jag tyckte egentligen inte ens att min utstyrsel var så särskilt spännande. Svarta shorts, turkos topp som inte ens var tajt och hade ingen urringning och rätt så oansenliga svarta klackskor med relativt stabil klack... Jag skulle kalla min utstyrsel mer "klassiskt sexig" än vulgo). Varenda mötande vände blicken efter mig. En och annan mumlade nåt. Männens blickar var värst, men kvinnor glodde också. Kvinnornas blickar osade förakt. Männens blickar var kladdiga, äckliga. Som sörja. Jag kände mig plötsligt äcklad, av mig själv. Jag kände mig inte sexig, inte åtrådd, inte på nåt sätt höjde detta mitt självförtroende eller stärkte mig i min sexualitet. Jag kände mig lägre än ett djur. Jag kände mig som det begärda sexuella objektet. Ett något att äga, ha, använda, titta på. Min partner var nöjd. Han pratar fortfarande om den där gången, då jag var så sexig. Han frågade mig länge när jag nästa gång ska klä mig så. För honom var detta en upplevelse utöver det vanliga med mig, då jag i vanliga fall aldrig sminkar mig, knappt rakar mig, och klär mig väldigt nedtonat. Och jag sa, ALDRIG. Jag vill aldrig mer uppleva det som jag upplevde den kvällen i en varm sommarstad i Europa. Jag vill aldrig mer bli begärd av främmande mäns blickar. Jag vill aldrig mer bli tittad på på detta sätt. För mig var den upplevelsen en törn i min annars rätt självsäkra och trygga självbild. Det var inte jag som gick där. Det som gick där hade inget jag. Det var en sak, en porrdocka som man kunde dregla över, som man ville ta på, som man ville stoppa in penisar i.

Så nej. Att vara ett sexobjekt är inget jag är eller vill vara, trots min en älskades önskan om motsatsen. Jag vill inte bli begärd av random män på stan. Jag vill inte vara hans trofé att skylta med och vara stolt över. Jag vill inte vara ett utställningsdjur. Därför klär jag mig aldrig sexigt.